ellensjo

Att ge hjärtat rakt ut

Det här med att egentligen inte känna så mycket? Är det så eller är det bara något slags skydd för att inte hamna där igen? Jag kan bli sårad och besviken så djupt men jag skakar av mig det så fort i ett slags försvar. Låtsas som att jag inte bryr mig om vad han tyckte om mig egentligen. Att jag egentligen inte tyckte om denna människan så mycket ändå. Bryr mig inte så mycket. Inbillning, så mycket inbillning.

Har man blivit så dödad av kärleken så finns det ingen chans att man egentligen vill hamna där igen. Det ska inte finnas någon som helst risk till att jag ska lyckas bli sådär hjärtekrossad igen tänker jag och försöker att inte bli kär i någon ny. För om man blir kär är chansen större. Det som betyder något är egentligen att inte lämna hjärtat sådär rakt ut igen. Men ändå inbillar jag mig om att jag är kär när jag egentligen endast hunnit blivit lite betuttad i den människan. Lite i försvar emot mitt ännu lite trasiga hjärta. För att om jag sätter en gräns och inbillar mig om att det är maxgränsen i vad man kan känna så slipper jag bli lite trasig nästa gång. Antingen inbillar jag mig allt det här om att jag inbillar mig detta? Eller så är det så att jag faktiskt inte kan älska en människa så mycket som jag älskade honom.

25 december 2013 21:17 | Tankar |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas