ellensjo

hur hittar man motivation?

Hej och förlåt för den dåliga uppdateringen. Men det känns som jag inte har någonting att blogga om. Tycker inte ens att det är roligt att blogga längre. Tappat läsare sedan jag bytte domän och det händer absolut inget märkvädrigt i mitt liv just nu att dela med mig av. Allt är bara grått och tråkigt. Det här lovet har verkligen känts onödigt då jag inte gjort någonting speciellt. Jag har hunnit umgås lite mer med de människor jag tycker om men inget annat. Och vet ni vad problemet är? Jo att jag inte har någonting jag brinner för längre. Någon aktivitet eller hobby som verkligen ger mig motivation. Jag har ingen motivation som pushar på mig längre. Det jag brunnit för har hela tiden vart gymnastiken. Det är det som jag längtat till hela tiden. Jag gillade att vara i gymnastikhallen och träna tills jag fick förslitningsskador på alla delar av kroppen. För jag älskade att göra det. Dansen har också alltid vart så jag älskade att dansa och spendera tid i salen med de tjejer jag tycker om. Men dansen har aldrig tagit den tid som gymnastiken tog. Hela mitt liv gick ut på att träna gymnastik förut. De vart det som drev mig igenom allt. För jag tränade oavsett humör, alltid. 

Jag har intressen så som foto. Men det inte någon man direkt gör regelbundet och kan göra när man känner för det. Utan det måste vara planerat för att jag ska tycka det är kul överhuvudtaget. Det är inte direkt att jag går ut och fotar kottar bara för att jag känner för att fota och jag inte har något bättre motiv just då. Speciellt denna tid på året så är allt grått, trist och mörkt. Vad är ens roligt att ta kort på då. Jag älskar att fotografera under semestrar när det finns nya saker och miljöer att fotografera. Men under den här tiden på året så tappar jag verkligen motivationen till mitt fotointresse också. 

Igår när jag spendera hela dagen i en gymnastikhall under en gymnastiktävling. Fast nu som ledare för mindre tjejer så kände jag verkligen hur mycker jag saknade att ha någonting att brinna för. Hur duktiga de som försatt blivit och jag känner verkligen igen mig i alla där ute på tävlingsgolvet fast jag inte är en av dem längre. Jag skulle aldrig klara av att börja igen. Och jag skulle aldrig ha den tiden som jag la på det förut. Därför känns det meningslöst. Dansen kör jag ju fortfarande och jag älskar ju att dansa. Men det är bara en och en halv timme i veckan. Och jag upptäcker aldrig hur roligast jag tycker det är att dansa fören jag väl dansar. 

Alltså vet jag inte just nu vart jag ska hitta min motivation någonstans här ute i det gråa kalla sverige? 

3 november 2013 20:01 | Tankar |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas